Ett mvcbesök avklarat precis. Vågen visade alldeles för mycket och min kurva pekar rakt uppåt.
Andra barnet brukar bli större sa barnmorskan. Fan! Haylie vägde 4050 g och var 54 cm lång. Låter inte bra det här! Är det försent att be om kejsarsnitt tro? :)
Hur som helst så fick jag en ny tid om 10 dagar. Om kurvan fortsätter som den gör så blir det ett tillväxtultaljud.
Misstänker att det kan bli en igångsättning om barnet är för stort? någon som vet?

Att få barn är både det bästa och samtidigt det mest skrämmande som finns här i livet. Du älskar det här barnet så mycket att du nästan spricker, men den här kärleken gör också att du konstant går runt med en slags rädsla över att någonting ska hända eller att du kanske gör någonting fel. Du går runt med hjärtat utanför kroppen. Hur klyschigt det än låter så är det precis så det är.

För nästan ett år sen sa jag till mig själv att jag inte vill ha några fler barn. Värsta dagen i mitt liv var det. Jag trodde på fullaste allvar att Haylie skulle dö ifrån oss den natten. Hon fick ingen luft och var helt blå om läpparna. När läkaren kom in på vårat hotellrum var "sepsis, she needs oxygen in one hour" det enda han kunde säga på engelska. Livrädd var jag.

För att börja om från början.
Vi hade landat i Teneriffa och såg framemot en veckas semester med sol och bad. Flygresan gick relativt bra. Haylie blev lite dålig i magen på flyget men var pigg och glad ändå. 
Vi landade i varma teneriffa. Jag hade inte haft några större förväntningar på den här resan, men allt kändes helt underbart just då.
Vi åt middag vid vattnet och Haylie var på toppenhumör. Efter middagen promenerade vi tillbaka till hotellet där vi sen gick för att lägga Haylie. Jag och Antti stannade uppe ett tag till och pratade på balkongen. Lovely, semestern var i full gång.

Under natten vaknade Haylie och jag la då henne mellan oss i vår säng, hon kändes lite varm men jag ville inte väcka henne mer för att ta tempen och kanske ge flytande alvedon. Jag tänkte inte mer på saken.
Några timmar senare, klockan är runt 2-3 någonting, vaknar jag av att Haylie skriker till. Högt. Precis som hon haft en marddröm. Tänder och tar upp henne i famnen. Hon är som i en helt annan värld. Hon har ögonen öppna och verkar vaken men hon tittar bara upp i taket. Haylie vad är de, frågar jag. Ingen reaktion.
Antti tar henne i famnen och går runt lite på hotellrummet. Hon tittar upp hela tiden. Plötsligt märker jag hur hennes läppar blir blå. Hon andas inte. PANIK. Pusselbitarna faller ganska snabbt på plats och jag utbrister feberkramp. Tar Haylie i famnen och säger till Antti att ringa efter ambulans. Jag springer med Haylie i famnen till Johannas och Teros rum och bankar på dörren. Tårarna bara rinner och jag känner hur paniken svämmar över mig, Haylie är helt livlös. Dom öppnar inte. Kommer snabbt på att jag kanske ska ropa så att det vet att det är jag??! Johanna skriker jag och en sekund senare öppnar Tero. Hon har feberkramp, jag behöver våta kalla handukar. Tero fixar (tror jag, minnet sviker) 
Antti kommer in och säger att vi ska gå in i vårat rum. Läkare är på väg. 
Johanna följer med till vårat rum och vid den här tidpunkten har Haylie börjat krampa likt ett epelepsianfall.
Lägger Haylie på balkongen där det är lite svalare och Johanna kommer med supp-alvedon. Haylie är fortfarande medvetslös och blå om läpparna. Hon kippar efter luft och vi lägger henne i stabilt sidoläge. Anfallat börjar avta, men hon är fortfarande helt borta även fast hon ser vaken ut. Nu somnar hon. Hon krampar fortfarande lite grann men andas och blundar. Jag är aningen lugnare och Johanna tar Haylie så att jag kan gå ut och röka, Antti följer med. Han verkar coollugn och har hanterat situationen mycket bättre än jag någonsin kunnat ana.

En läkare och hotellvakt kommer in på vårat hotellrum. Försäkringspappar är det första han frågar efter, utan att ens titta på Haylie. Dom har vi glömt hemma såklart. Men EU-Kort har vi (som inte ens gäller på kanarieöarna) Okej det blir bra säger han och tar tempen på Haylie med nån grej han sätter på tån. Sen lyssnar han på andningen och säger sepsis, she needs oxygen in one hour. Han ringer ambulans och ber om 90 euro. Sen går han!? Vår dotter behöver syre inom en timme, annars dör hon, och läkaren lämnar oss för att vänta på ambulans. Helt absurt. Jag packar ihop lite grejer och vi väntar på ambulans.

Ambulansen kommer och vi har tydligen bråttom. Haylie är vaken nu och har slutat krampa, men pratar ingenting. Hon bara tittar runt och fastnar för detaljer. 60 euro fick vi betala för ambulansen och ingenting gör dom. Inga frågor, ingenting.
Vi kommer fram till sjukhuset som inte låg allt för långt bort. Där får Antti gå in i ett rum och jag och Haylie får sitta i väntrummet. 30 minuter får vi vänta innan en sjuksköterska kommer och hjälper oss in till ett undersökningsrum.
Under den här tiden vi har fått vänta har vi fått se en sönderslagen man som skriker av smärta, en gammal tant som precis förlorat sitt barn. Det döda barnet, förmodar jag, som rullades förbi i bår. En yngre man som fått höftbenet ur led. Ja, en vanlig natt på akuten.
Haylie är vaken men det är ändå inte Haylie, hon är helt autistisk. Hon pratar ingenting utan håller i princip bara på med sin filt. Tittar, vänder och vrider på filten. Tårarna rinner fortfarande ner för min kind och jag är i chock. Lugn men fortfarande i chocktillstånd. Större hemlängtan har jag nog aldrig haft.

Haylie somnar när jag lägger henne på britsen. Rädd för att hon inte ska vakna upp igen så försöker jag väcka henne. Men det går inte.
Sjuksköterskan som inte pratar någon engelska tar blodprover på Haylie och sätter dropp i handen på henne. Ingen syre får hon av sjuksköterskan.
30 minuter senare och jag får bära ner Haylie till något som känns som en källare. Där röntgas hon. Hon vaknar till och ser helt skräckslagen ut, men somnar snabbt om. Upp igen till vårat "rum". Jag sitter vid sängkanten och bara tittar på den här lilla varelsen som ser så hjälplös ut. Mitt barn. Mitt lilla barn, vad skulle jag göra utan dig?
Det gör så ont i hela mig och se henne ligga där med dropp i handen på ett sjukhus. Så fruktansvärt ont.

Nu kliver en läkare in som, hör och häpna, pratar engelska. Jag förklarar vad som har hänt och vi är båda eniga om att hon har haft en feberkramp.
Han lugnar ner mig ganska rejält när han säger att han har fyra söner som alla har haft feberkramper och efter ett anfall så är det precis som dom ser rosa elefanter överallt. Febern är alltså så hög så man hallucinerar.

Efter ett tag får Antti äntligen komma in. Han har fått prata med vårt försäkringsbolag. Därför hade vi även fått vänta i väntrummet så länge. Dom behandlar inte en utan försäkring.
Antti hade vid flera tillfällen frågat hur det är med Haylie, men inte fått något svar. Stackarn måste ha varit helt vettskrämd. Han hade också försökt gå in för att titta men då hade en vakt ställt sig framför honom. Sjukt.  

När klockan blev 6-7 på morgonen vaknade Haylie och var helt sig själv. Febern hade gått ner men vi fick ändå stanna kvar för observation.
En barnläkare skulle börja sitt pass klockan 10 och skulle då komma och kolla till Haylie.
Vi fick ett riktigt rum, lyxrum verkligen. Jättestort med två sängar, tv och badrum. Haylie fick ligga i sängen nästan hela dagen eftersom hon hade dropp i handen fortfarande. Det gick bra. Hon va väll fortfarande lite tött i kroppen kan jag tro. Barnprogram på spanska var en hit.

Tror klockan var runt 18.00 när vi fick åka tillbaka till vårat hotell. Anledningen till att vi fick vänta var för att vårat försäkringsbolag var tvungna att godkänna utskrivningen.
Hur som helst så gick allting förvånansvärt bra och vi blev väl mottagna på sjukhuset, för det mesta.

Semestern började på riktigt först efter några dagar när Haylies febern gått ner. 
Vi hade larm var fjärde timme för att kolla tempen på natten. Om febern hade gått upp lite så fick hon alvedon.
Haylie stackarn fick inte bada dom första dagarna och var helt ÖVERLYCKLIG när vi fråga henne om hon ville bada nästsista dagen.

När man är i ett främmande land där man verken kan språket eller nummret till ambulans blir det så mycket värre med såna här händelser. Jag hade förmodligen inte blivit lika panikslagen om detta hade hänt hemma i Sverige.
Jag vet nu såhär i efterhand att feberkramp inte är farligt, utan bara ser farligt ut. Men varje gång Haylie har feber eller blir sjukt blir jag en hönsmamma gånger 1000 efter den här händelsen. Inte så konstigt kanske.

Inför nästa resa kommer vi inte glömma försäkringspappren. Vi kommer också ta resebolagets egna reseförsäkring. Reseapoteket kommer vara fullt och jag kommer se till att hotellet ligger nära ett sjukhus eller åtminstonde har en läkare tillgänglig 24/7 (en läkare med mer hjärna förhoppningsvis!)

Minuterna då Haylie hade feberkrampen är det värsta minuterna i mitt liv. Jag är verkligen lättad över att det bara var en feberkramp hon hade och inte Sepsis som läkaren faktiskt påstod.

Det är svårt att förklara för någon som inte har barn hur mycket man faktiskt KAN älska. Det är en kärlek lik någon annan.
Jag kan inte ens föreställa mig smärtan av att faktiskt förlora sitt barn. Mina tankar går ut till er änglaföräldrar.   

Jag tror han letar efter utgången...

Lite magbilder i brist på annat.

Jag är trött, så himla trött. Hade planer på att vila och sova idag men det har blivit så mycket annat så jag har inte hunnit med det riktigt. Men imorgon SKA jag sova, jag behöver det.

Var och hälsa på min höggravida vän Ninni igår. Hon är inne på BF+4 idag. Kändes lite som man inte kunde klaga på sina egna besvär när man vet att hon har det så mycket värre. Och så är det ju, hon har det hundraMiljoner gånger värre än vad jag har det. Dessutom har hon en galen ettåring som springer omkring och kräver uppmärksamhet. Så jag ska inte klaga är det jag försöker komma fram till.

Ringde försäkringskassan idag för att höra om hur det går med min sjukskrivning. Kommer jag få pengar eller inte? Tydligen så har inte min arbetsgivare sjukanmält mig än? Och innan dess kan jag inte ens ansöka om sjukpenning. Så ja, krångel krångel. Förstår inte varför allt ska vara så svårt för.
En bra nyhet var iallafall att min gravidpenning kommer rulla på som den ska, det tackar vi för! 

Vill skicka ut en liten varning till alla er gravida därute. KÖP INTE DENNA YOGHURT! Den är beroendeframkallande och kommer med största sannolikhet bli din nästa gravidcraving. Den är dyr och du kommer bli ruinerad. Du kommer också gå upp en massa extrakilon. LÅT BLI OCH GÅ FÖRBI.

Vecka 33 då. Nu går det fort! Bara 7 veckor kvar och sen blir vi fyra i familjen.

Känner mig lagom tjock nu, som en flodhäst rättare sagt. Har svårt att ta mig upp ur soffan och bilen. Ännu svårare för att få på mig mina skor, gå i trappor eller plocka upp leksaker från golvet utan att låta som att jag ska dö.

Har börjat få en massa sammandragningar som är väldigt obehagliga från och till. Sammandragningar är ingenting som jag hade med Haylie så jag blir fortfarande lite lätt skrämd när dessa kommer. ÄVEN fast jag vet att det är fullt normalt och helt ofarligt.

Lillkillen lever rövare och är fortfarande väldigt aktiv i magen, trots platsbrist.
Är ganska säker på att han vänt sig nu och har huvudet neråt. Känns som det. Men som sagt, han är väldigt aktiv, och det skulle inte förvåna mig alls om han fick för sig att göra några extra kullerbyttor innan förlossningen.

Haylie är rätt så gullig med magen tycker jag. Hon kan komma och lägga huvudet på magen och fråga om "veli" (bror) sover. Om man säger ja, så börjar hon sjunga "vakna lite veeli, vakna liite veeli..."
Sen lägger hon även leksaker på magen för att lillebror ska få leka med dessa. Den här tycker veli om säger hon. Gullunge! Tänk att hon snart blir 3 år och ska blir storasyster. Helt overkligt.

Som utlovat. Bilder från nyårsafton.

Som ni ser så hade vi det väldigt trevligt. Vi hade ett slags knytkalas med tapas hemma hos Johanna & Tero.
Det bjöds på hummer, vitlöksmarinerade räkor, vitlöksbröd, kyckligspett, oxfile, aioli, oliver och en massa massa annat gott.

Haylie var inte vaken vid tolvslaget. Likabra de, då killarna vart lite mer än salongsberusade vid det tillfället.
Tror vi var hemma vid klockan 1 någonting. Haylie sussa fram till klockan 9.30 på morgonen, väldigt uppskattat.

En trevlig nyårsafton med ännu trevligare sällskap helt enkelt.

Vi börjar det nya året med att vara sjuka. Haylie har ögoninflammation och jag är magsjuk.
TUR att jag har en tjej som för det mesta kan sysselsätta sig själv. Sen hade vi även pappa Antti hemma vid lunch, så jag fick ligga i soffan medans han fixa lunch till tösen. DESSUTOM gick Haylie med på att ta en tupplur på 2 timmar. Haleluja moment! Så jag har det ganska bra trots allt.

Hoppas ni har fått en bättre start på det nya året. Återkommer med bilder från nyårsafton när vi mår lite bättre.

Häromdagen var jag och Haylie inne på Polarn O Pyret och fyndade lite.
Presentkortet som Haylie fick i julklapp av sin kära farmor var alldeles perfekt. Jag la själv till 300 kr och gick hem med en kasse fylld med randiga plagg. Storasyster och lillebror fick såklart matchande kläder.

Hej världen!
Haylie är på toppenhumör idag och jag likaså. 
Vi har en hemmadag och har lekt förfullt med alla Haylies nya leksaker. Hon har fortfarande inte tröttnat.
Favorit leksaken är såklart den mamma tycker minst om. keybord, med hundratusenmiljoner olika djurläten och låtar. Tack mormor för den!... 
Sen har vi såklart hunden som skäller konstant också. Dessa två tillsammans och det är rena rama festen här hemma! 

Vi är inne på dag nummer 4 utan napp föresten och det går suveränt måste jag säga! Hon frågar fortfarande efter nappen lite då och då men kommer snabbt ihåg att tomten har dom.
Även fast Haylie själv hittat 2 nappar (och vi 3!) bland sina leksaker så har det inte varit några större problem.
Somna utan napp går också bra. Dock tar det längre tid och hon har svårare att komma till ro. Men om man pillar henne lite i håret och ansiktet så börjar hon snarka kort därefter.
Mamma är så stolt över dig tjejen! Skulle aldrig i min vildaste fantasi trott att det skulle gå så här bra. 
 

Det går så fort ♥...

Hej alla fina!
Hoppas ni hade en trevlig jul med alla era nära och kära.

Vår dag började med presentöppning hemma. Jultomten hade varit här under natten och lämnat en present till var och en i familjen. Haylie trodde hennes present innehöll "boookar" (böcker) innan hon öppnade, men till hennes stora förvåning var det istället en barbiedocka hon fick. Superduper glad blev hon.
Pappa Antti fick ett presentkort till SF-bio, som ska utnyttjas den 13:e januari för att se filmen HAMILTON.
Och vad fick mamma då? Jo, något jag sagt flera gånger att jag vill ha. Nämligen Gilmore Girls dvd-box med alla säsonger. Super nu när jag går hemma innan lillebror kommer.

När vi sedan ätit lite risgrynsgröt till frukost, tittat på sista avsnitten av julkalendern och gjort oss julfina bar det av till "Farstan mummo" Haylies farmor i Farsta.
Där bjöds det på god glögg och finsk julmat. Det delades ut en massa fina julklappar och Haylie tittade ut flera gånger genom fönstret för att se om jultomten syntes till. Ingen jultomte i siktet än.

Efter några timmar hos farmor åkte vi iväg till mormor. Här började Haylie bli lite rastlös i väntan på jultomten. Klockan var redan 18.30 när vi började äta julmiddag. Innan dess hade Haylie stoppat i sig en massa choklad, godis, russin och mandariner så julmat var ingen höjdare precis.

När julmaten var uppäten gick pappa Antti ut för att köpa tidningen. En stund senare är det någon som knackar på dörren. Högt. Haylie springer fram till dörren men blir snabbt lite lätt skräckslagen när hon ser jultomten. Jultomten pratar lite skrämmande och masken som är flera år gammal ska vi inte ens prata om.
Jultomten får sätta sig ner i en stol bredvid julgranen. Haylie kramar om min hand jättehårt och har hela tiden munnen lite spänd. Jag vet själv inte om hon vill skratta eller gråta.
Jultomten frågar efter Haylies nappar som vi pratat flera veckor om att hon ska ge bort i utbyte mot många presenter. Lite motvilligt ger hon bort dom. Jultomten är väldigt läskig.
Haylie får en hel hög med presenter och ler nu lite mer för varje present.

När jultomten sen ska gå säger Haylie lite ledset "mina nappar" när tomten står vid dörröppningen, men jultomten tar med sig napparna till tomtenissarna ändå. Haylie är ju en stor tjej nu som inte behöver dom.
Hon glömde rätt snabbt bort napparna när hon såg högen med presenterna.

Vi var hemma vid klockan 21.00 nångång. Haylie var jättetrött men fick ändå leka en stund med sina nya leksaker innan läggdags.
När hon lekt färdigt gjorde vi våra vanliga kvällsrutiner. Plocka undan leksaker, på med pyjamas, borsta tänderna, läsa godnattsaga och säga god natt.
Haylie frågade efter nappen efter att vi sagt godnatt, men en påminnelse om att jultomten har dom räckte och hon förstod och kom ihåg. Jag bad Haylie att blunda och satt vid hennes säng och höll henne i handen, hon somna på mindre än 5 minuter. Utan napp. Min stora tjej.

En underbar och lyckad julafton även detta år (minus en respektlös stor lillebrorsa). Jag ser redan fram emot nästa. När vi har två barn. TVÅ. Helt galet♥